Nu börjar saknaden att rinna över.

Jag saknar att ha någon att skratta skratten med, jag saknar någon att äta nudlar med, jag saknar någon att fotografera med, jag saknar någon att göra spontana saker med, jag saknar någon att göra busiga och helknasiga saker med, jag saknar någon att ha sleepovers med, jag saknar någon att ha fikastunder med, jag saknar någon jag alltid kan cykla till, jag saknar min Lisa.

 

Lisa, min kära lilla Lisa.

Henne har jag alltid roligt med, henne kan jag vara mig själv med, henne kan man lita på till 100 %.

Att vara utan en sån bra vän gör ont.

Idag är en sån dag då det faktiskt gör väldigt ont.

För just nu skulle jag vilja ha Lisa här så vi kunde skratta tillsammans, flumma tillsammans och ligga i sängen för att prata hela natten.

Men nu sitter jag här ensam med tårar som sakta åker ner över mina kinder.

Jag vill att du ska komma hem nu.