Man hinner inte riktigt med i tempot även fast det är en själv som lever livet. 

Sommaren är snart över och jag ska gå in på mitt sista år på gymnasiet. 

Ibland känns det som att jag har tagit mig lite vatten över huvudet med allt jag har att stå i, Men jag tycker det är roligt att hålla ihåg och ha saker att göra. 

Men kanske har det blivit lite för mycket? 

För just nu vet jag inte hur jag ska hinna med att ha två jobb, allt plugg, planera studenten, vara ordförande i elevkåren och dra i massa evenemang, nå mina mål med träningen och samtidigt vara en bra vän som har tid till att lyssna, hjälpa och prata. 

Jag känner en sån stor press på att ingenting ska få gå fel, därför blir det så jobbigt när jag ändå tvivlar lite grann. 

Utöver det här har jag också ett eget privatliv. Det händer saker i livet som inte är planerade, det blir inte som man har tänkt. Då ska man hinna med att reda ut sina egna tankar, funderingar och känslor. 

Nej hur det här året ska gå till med tanke på de 24 timmarna jag har att använda varje dag, så kan jag inte göra annat än att lägga allting i Guds händer. För jag vet att han kan hålla i alla dessa trådar bäst, han vet hur allting kommer bli och han vet vad jag klarar av.