En vacker dag...
Naturligtvis gör jag inte de, men de känns så.
Det känns som jag är påväg att förlora mitt hopp, min självkänsla och mitt glada humör.
Allting bara snurrar runt i huvudet och åker fram och tillbaka i en hastighet som jag själv inte hinner med i.
Trycket bakom ögonlocken och rösten inom mig blir starkare.
Hur ska jag få stopp på de här?
Kan jag verkligen övervinna de?
Eller har jag kommit till den punkt då jag inte längre kan vara stark.
Då jag inte längre kan hålla allting inom mig utan kommer att brista ut i en stor explotion.
Varje dag trycker jag på ett léende på läpparna, varje dag försöker jag vara duktig i skolan, varje dag försöker jag passa in och varje dag försöker jag kämpa mot min fobi för mat.
Men den frågan jag ställer mig just nu är,
Hur länge till kommer jag orka innan allting exploderar?
Trackback