Förra veckan var en bra vecka.

Jag träffade Jenny, jag träffade fina Julia och hade en våffeldejt, Jag träffade Ludvig  och hade en bra pratstund, Jag jobbade med härliga barn, Jag jobbade på ett bra glassjobb och sen fick jag också träffa min älskade.

Vi hade de riktigt bra de (alldeles för få) timmar vi fick vara tillsammans.

Mycket skrat, prat, kramar och annat mysigt.

En utav kvällarna bestämde vi oss för att sova utomhus på Sebastians studsmatta.

Så Sebastian lassade på mig alla täcken, kuddar och filtar vi skulle ha som jag skulle gå ut med till studsmattan.

Grejen var den att de hade hunnit bli helt kolsvart ute.

Så såklart ska jag alltid vara så duktig så jag råkar kliva ner rakt i en utav Sebastians mammas buske och trillar rätt ner med ansiktet före och benen upp i luften.

Jag kommer ingenstans för alla täcken och ropar på Sebastian.

Då hör jag hur han skrattar och kommer för att hjälpa mig upp.

Efter ett litet tag till låg vi där på studsmattan iallafall. På och under massa filat och täcken.

Vi kollar upp mot himlen och såklart är de helt stjärnklart.

SNACKA OM MYSIGT.

Där somnade vi tillsammans innan vi vaknade efter några timmar av att de var helt blött av dagg så vi var tvungna att gå in igen. Men de där är iallafall någonting man alltid kommer komma ihåg!