Idag när jag cyklade hem ifrån sportlife lyssnade jag på skön lovsång och njöt utav den grusfria asfalten som gjorde att det kändes som att man bara susade fram.

När jag har kommit en bit ser jag en äldre dam som går med sin krycka, sin väska och en matkasse. Hon stannade två gånger innan jag cyklade förbi henne och det syntes att hon hade det lite kämpigt. Så jag drog ur musikpluttarna ur öronen, vände cykeln och cyklade tillbaka fem meter till den här äldre damen och frågade henne ifall hon behövde hjälp.

Hon vart så glad. Ni vet ett sånt där ansiktsuttryck som gör att man mår så bra själv.

Så jag hoppade av cykeln, tog hennes matkasse och berättade att jag inte skulle cykla iväg med den, och vi skrattade tillsammans.

Vi gick och pratade i solskenet och hade det så trevligt.

Tills slut var vi hemma hos henne och hon tackade så jättemycket för hjälpen. 

 

Efter att ha hjälp någon mår man så bra själv.

Så nu uppmanar jag er att göra samma sak.

Ser du någon som behöver hjäl, hjälp den!

Hjälp den inte för att det känns som ett "måste", utan hjälp den för att du vill, hjälp den för att du vill göra världen lite bättre. Du kommer må superbra efteråt ;)